Rate (nordisk mytologi)

Rate (fornvästnordiska Rati) är i nordisk mytologi den navare som enligt Snorre Sturlasson användes av jätten Suttungs broder Bauge för att borra ett hål i berget Hnitbjörg, där skaldemjödet förvarades. Oden, som använde täcknamnet Bölverk, övervakade arbetet. Då borrhålet var färdigt förvandlade han sig till en orm och slingrade sig in i berget. Hans syfte var att stjäla Suttungs mjöd, vilket också lyckades. Detta berättas i Skáldskaparmál, kapitel G58.

Då drog Bölverk fram navaren som heter Rati och sade åt Bauge att han skulle borra i berget om navaren biter. Han gjorde så. Snart sade Bauge att berget var genomborrat, men när Bölverk blåste i hålet flög stendammet emot honom. Han insåg då att Bauge tänkte svika honom, och bad honom på nytt att borra igenom berget. Bauge borrade igen och när Bölverk för andra gången blåste i hålet for dammet inåt. Då förvandlade sig Bölverk till en orm och ringlade in i hålet. Bauge stack efter honom med navaren, men missade.

Þá dregr Bǫlverkr fram nafar þann er Rati heitir ok mælir at Baugi skal bora bjargit ef nafarrinn bítr. Hann gerir svá. Þá segir Baugi at gǫgnum er borat bjargit, en Bǫlverkr blæss í nafars raufina ok hrjóta spænirnir upp í móti honum. Þá fann hann at Baugi vildi svíkja hann, ok bað bora gǫgnum bjargit. Baugi boraði enn. En er Bǫlverk‹r› blés annat sinn, þá fuku inn spænirnir. Þá brásk Bǫlverkr í orms líki ok skreið í nafars raufina, en Baugi stakk eptir honum nafrinum ok misti hans.^[1]

Bauge hade antagligen insett att Bölverk var hamnskiftare och avsåg nu att få honom instängd i det ofärdiga borrhålet. Men sveket misslyckades då Bölverk överlistade honom.

Berättelsen om hur Oden stal skaldemjödet finns också i Hávamál 103–110, men här tycks borren komma till användning när Oden skall ta sig ut ur berget. Hur han tog sin in omtalas inte, och jätten Bauge är inte heller nämnd.

Rates bett

lät jag rum mig ge,

genom gnejsen han gnagde;

över och under

stod urjättars vägar –

hade mitt huvud när mist.^[2]

Rata munn

létumk rúms um fá

ok um grjót gnaga;

yfir ok undir

stóðumk jǫtna vegir,

svá hættak hǫfði til.

Med ”jättarnas vägar” (jǫtna vegir) menas bergets innandöme. Strofen beskriver kanske en schamanfärd. Åke Ohlmarks har i en kommentar till sin översättning 1948 följande förklaring: ”Hela myten förstås blott, om den ses i belysning av altaiska schamanseder och -myter, där tjänandet hos schamanen betecknas med en ring (baugr) och där orm- och örnförvandlingarna samt extasdrycken höra hemma.”^[3] Förvandlingarna till orm och örn omtalas dock endast av Snorre. Vad Odens dikt-jag själv säger – i denna och i följande strofer – är att han var nära att mista livet, men att Suttungs dotter Gunnlöd räddade honom. Hur detta gick till vet vi inte, mer än att hon tycks ha hjälpt honom att komma ut ur berget. Att Oden använde täcknamnet Bölverk nämns i strof 109.

^ Anthony Faulkes (ed.), Snorri Sturluson, Edda: Skáldskaparmál 1, Viking Society for Northern Research, 2007, (1998), sid 4. ISBN 978-0-903521-36-9
^ Översättning: Åke Ohlmarks, Eddasångerna, Zindermans förlag 1965, sid 34.
^ Åke Ohlmarks, Eddans gudasånger, Schildts förlag 1948, sid 235.

[1] Anthony Faulkes (ed.), Snorri Sturluson, Edda: Skáldskaparmál 1, Viking Society for Northern Research, 2007, (1998), sid 4. ISBN 978-0-903521-36-9

[2] Översättning: Åke Ohlmarks, Eddasångerna, Zindermans förlag 1965, sid 34.

[3] Åke Ohlmarks, Eddans gudasånger, Schildts förlag 1948, sid 235.

[1]

[2]

[3]